tisdag 17 juli 2007

Löntagarna tar ansvar – direktörerna är giriga

Här är en text som jag och Arne Kjörnsberg har skrivit.

För några år sedan körde stordirektörerna en politisk kampanj som gick ut på att det lönade sig inte att arbeta i Sverige. Alldeles särskilt olönsamt var det för direktörer. I år har Landsorganisationen tagit fram en rapport som visar att makteliten i Sverige tjänar 41 gånger mer än en arbetare.Vidare visar LO:s undersökning att styrelsearvodena i börsbolagens styrelser ökat med 7.5 procent per år jämfört med lönerna för löntagarna som stigit med 3.5 under samma tid. Med denna bakgrund är det rent hyckleri då de svenska direktörernas egen politbyrå, Svenskt Näringsliv, varnar för att 3.7 procent i löneökningar är för mycket.Sammantaget visar detta på ett dåligt ledarskap hos Svenskt Näringsliv.

Varför skall lågavlönade handelsanställda, städerskor eller servitriser hålla tillbaka sina löner när inte direktörerna gör det ? Det är alldeles uppenbart, att en alldeles speciell moral gäller för direktörerna när det gäller deras egna löner. De behöver tydligen inte ta något ansvar för samhällsekonomin. Det är bara löntagarnas lönekrav som samhällseliten med Svenskt Näringslivs vd, tidigare moderate statssekreteraren Urban Bäckström, i spetsen, anser skadliga för samhället. Har girigheten inga gränser för dessa stordirektörer?

Utöver dessa otroliga löneökningar, bonusar och optioner bidrar Moderaterna och deras stödpartier till utdelning av mer direktörsgodis. De sänker skatten mest för de som tjänar mest. Inför skattereduktion för hushållsnära tjänster. Slopar skatten på förmögenheter och deras hus blir nästan skattebefriade. Dessutom hjälper moderaterna till med att ”disciplinera” arbetskraften så gott de kan genom att införa fler karensdagar, sänka a-kassan, slopa avdragsrätten för fackföreningsavgift, höja bilförsäkringen med mera. Det blir ”lördagsgodis” hemma i direktörssofforna alla dagar i veckan.

Nu varnar Riksbanken för överhettning och aviserar kommande räntehöjningar i flera steg. Räntevapnet träffar alla lika trots att det är de rika som främst orsakar överhettningen. Det är egentligen de välbeställda grupperna som behöver kylas av. Därför räcker det inte med Riksbankens räntehöjningar. Vad som behövs är fördelningspolitiska och finanspolitiska ingrepp. Det förstnämnda vill man inte göra om det skulle innebära att klyftorna skulle minska strävan tycks i stället vara att öka dem. Det andra får finansministern inte göra för stödpartiernas partiledare. Den moderatledda regeringen rullar vårt land mot överhettning. De som har det sämst kommer att bli djupfrysta och de rika som borde kylas av rejält kommer bara att svalkas av lite grann.

1 kommentar:

rikard sa...

Lysande inlägg Anders! Direktörerna har inte förstått att man får en miljon kronor kan anställa två arbetare. För en bonus på 50miljoner kan man alltså anställa 100personer och får en bonus på 500miljoner kan man alltså anställa 1000personer!

Men ändå har bonusnivån inget med arbetslösheten att göra!