De hårt prövade karelarnas stad, rik på glädje och sorg. Där på sin holme stårt slottet gammalt och stort. Dess mossbevuxna murar och dess gamla port. Omkring den blänker Uuras vågor, klara och blå - bortom sundet syns Havis murar så grå.
Bredvid Knutssons sten finns ett museum - och klockstapeln som nu står stum. Runda tornets mystiska valv och de smala gränderna - kunde berätta om segerns pris och om bränderna. Vårt kära gamla Viborg!
Ända sedan Torgil Knutssons dagar har det upplevt sorg och fröjd. Den medeltida marknadsplatsen har blivit Karelens fagra huvudstad med sina livliga gränder och torg. Vi saknar dina gator, du gamla, gyllene stad. Våra tankar leker fortfarande bland dina små trähus och våra drömmar vandrar längs dina gator.
Men vi minns inte dig bara som gammal och historisk, utan som ett livligt centrum för industri och handel. I dina hamnar arbetade man hårt från morgon till kväll, eftersom Uuras sund ledde till stora handelsvägar. Där kunde våra ångbåtar från Saimen träffa sina släktingar bortom haven. Det nya, moderna Viborg med sina breda gator, stora parker och nymoderna byggnadskomplex talade sitt eget tydliga spårk om den starka livspulsen som slog i staden, om den beslutsamhet att gå vidare i livet som gjorde Viborg till landets (Finlands) näststörsta stad.
Viborg har alltid varit landskapets religiösa centrum. Det märks på gatunamnen - Svartbrödragatan, Biskopsgatan, Gråbrödragatan och andra. Flertalet kyrktorn som sträcker sig mot himlen tyder på att karelarna inte har glömt sin Gud.
Den karelska konstens skatter bevaras i ett museum på vallen som i sig är ett konstverk. Ett lämpligt ställe för allt det vackra de sjungande karelarna har skapat. Tänk, vad de gamla träden i parken Monrepos kunde berätta! Många lyckliga och sorgliga stunder har man upplevt i deras skydd, många kärlekseder, många tårar av besvikelse. Nu är även det ett minnde blott, bland många.
Ja, ett minne är du för oss, du gamla, gyllene Viborg. När ödet ger dig ett hårt slag, klingar Finlands sorg i Karelen. Vi minns dig inte med tårar, utan med hopp om ett nytt liv, och försöker bevara de traditioner som du, Viborg, oss gav.
Vanha Viipurimme 1945
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar