Bostaden skall förbli en rättighet!Den gamla goda regeringen tillsatte år 2005 en utredning vars syfte var att undersöka möjligheterna att utveckla bostadsmarknaden. Den socialdemokratiska regeringen ville ta reda på hur de allmännyttiga bostadsföretagens självkostnad kunde stärkas och hur dagens allmännytta och hyreslag kunde säkras i förhållande till EU:s konkurrenslagstiftning. Vi unga socialdemokrater tycker, kanske inte helt oväntat att, det initiativet var lovvärt. Med den nya regeringen förändrades dock uppdraget.
År 2007 drog utförsäljningsminister Mats Odell (kd) tillbaka direktivet om att se över självkostnaden och gav i stället utredaren i uppdrag att undersöka hur man kunde ”skapa för-utsättningar för en väl fungerande hyresmarknad” samt ”säkra utbudet av hyresbostäder”. Nu är utredningen klar och den 18:e april lämnade utredaren Michael Koch sitt förslag till regeringen om hur framtidens bostadsmarknad ska fungera. Utredningen presenterade två tänkbara vägar för allmännyttan. En möjlighet är att allmännyttan blir rent affärsmässig och sträva efter så höga vinster som möjligt; en annan möjlighet är att allmännyttans kostnader ska styra hyrornas storlek.Vissa delar är säkerligen positiva men vi ser främst tre faror med utredningens förslag.
För det första en allmännytta för alla avskaffas. Antingen genom att det införs ett inkomsttak för hyresgästerna eller genom att det sociala ansvartagandet och uppdraget försvinner. I det senare fal-let kommer vinstmaximering att betyda både hyreshöjningar som gör att vissa hyresgäster måste flytta och färre investeringar som kan göra bostäder attraktiva för alla grupper.
För det andra så införs marknadshyror i praktiken genom det så kallade efterfrågepåslaget. Hyresgästerna kommer inte längre att ha ett gemensamt konsumentinflytande och hyrestak, eftersom bruksvärdessystemet i praktiken försvinner. De årliga hyresförhandlingarna mellan Hyresgästföreningen och de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen kommer alltså inte vara normgivande för all hyressättning. Hyreshöjningar är att vänta och många kan bli tvungna att flytta från bostäder i eftertraktade områden för att de inte har råd att bo kvar. De löften om att de politiska partierna inte vill ha marknadshyror måste också följas i praktisk politik.
För det tredje kraftiga hyreshöjningar blir lagliga. Skyddet mot kraftiga hyreshöjningar är verkningslöst på längre sikt. En lagenlig årlig höjning på fem procent innebär att hyran på tio år kan höjas med 60 procent. I praktiken innebär detta att det inte längre kommer att finnas något reellt besittningskydd, utan att en hyresgäst kan mista rätten till sin bostad för han eller hon inte längre har råd att bo kvar.
Trångboddhet börjar bli ett allt vanligare problem i familjer med många barn eller med en ensam försörjare. För ungdomar och flyktingar är bostadsbristen en realitet. Vi har en växande grupp äldre som kommer att vilja förändra sitt boende och som också ofta kan betala för sig. Detta frigör bostäder för andra grupper, men för det krävs en mer aktiv samhällsplanering än vi har i dag.Vi behöver blåsa liv i en stadsplanering värd namnet som utgår från 2000-talets problem och med inriktning mot en långsiktigt hållbar utveckling.
Idag är hyresrätten bostadspolitikens försummade styvbarn. Vi unga socialdemokrater hade hellre sett förslag om större investeringsstöd för billiga och bra hyresrätter. Det räcker dock ej där utan vi vill se fler visioner med allmännyttan. Bostadspolitiken måste vara hållbar och socialt rättvis. Därför uppmanar vi i vårt yttrande över utredningen om bostadspolitiken att tänka efter ett par gånger innan de röstar genom de förslag som utredningen föreslår.Anders Österberg, ordförande SSU Södra Älvsborg
