Nu lanseras gatuskyltarna "Fru Gårman". Det är egentligen lite tramsigt. Fokusera i stället på de verkliga problemen "Fru Slårman". Därför borde kommunfullmäktige satsa mer på att stödja kvinnojouren än på "Herr eller Fru Gårman". Därför borde (s) när förslaget kommer om att ändra gatuskyltar i stället ta debatten om jämställdhetsfrågor som berör på ett djupare plan. Ofta när jämställdhet diskuteras kommer man in på en debatt om undantag. Det blir undantagen från normen som diskuteras. Exempelvis "min kompis granne som är man diskar jämt..." och så vidare. Undantagen görs till regel och simsalabim så är debatten om de grundläggande problemen ur vägen.
Blir Sverige ett mer jämställt land för att vi har övergångsskyltar med kvinnor på? Eller kommer det bli en sådan där sak som man bara gör för att få tyst på tjatet och sen händer inget med de viktiga frågorna om till exempel varför många kvinnor har längre lön än männen på likvärdigt jobb?
Gatuskylten "Fru Gårman" passar också alldeles utmärkt in i ett traditionellt kristdemokratiskt perspektiv om en kvinna. Klänning och längre hår ska det va.
Om nu jämställdhetsministern inte vet vad jämställdhetspengarna ska gå till så kan hon få ett uppslag här:
Vad sägs om ett helt tema, hela familjen Gårman. Herr och Fru Gårman. Nu när systemet får ha öppet på lördagar så kan skylten på lördagskvällen "Fru Slårman" sättas upp. På fredagskvällen kan "Super-Sonen Gårman" ha en flaska i handen. Sedan på lördags morgon kan dotter "Inga Gårman" hänga uppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar