Barnpedagogik

Nu ska jag göra en kort kommentar om ett reportage i Borås Tidning (inte på nätet ännu) vilket handlar om pedagogik (okay, inte helt och hållet). Artikeln tar sin utgångspunkt i att en 4-5 årig pojke blivit instängd på en toalett på sin förskola. Detta på grund av att han sagt "fula ord".

Ja, det kan jag intyga att även små barn kan fula ord. Dock är jag rätt övertygad om att de inte alltid är medvetna om innebörden. Exempel från livet: Barn säger "Fuck you", pedagog säger "säg inte så", barn säger "men du sa att jag skulle lägga saken i facket".

Något förkortat och förenklad men nu var den poängen som skulle gå fram. Gjorde den det? I alla fall. Som socialdemokrat skulle det ligga nära till hands att säga; personal på förskolan är stressad på grund av den höga arbetsbelastningen och därför använder sig av metoder som bestraffning. Ålrajt, jag vet inget om det speciella fallet men rent generellt tror jag att det har skett en värderingsförkjutning i syn på barn och acceptans. Det handlar inte enbart om stress och resurser, det handlar om en pedagogisk förändrad syn.

Jag tror att nannyprogrammen, precis som artikeln i BT menar, har påverkad vår syn på barn. De behandlas som små vuxna och det enklaste sättet är att korrigera för att få ett önskat beteende.

Självklart tycker jag det är fel väg att gå. Givetvis ska du ryta till om barnen begår ett övertramp eller motsvarande. Men, ja det finns ett men, du skall naturligtvis ta diskussionen med barnet om vad det är som är fel. Fråga barnet hur tror du att X skulle känna sig i den här situationen. Hur skulle du må om X slog till dig? Etc...

Hur många gånger förstod Emil i Lönneberga vad han egenltigen hade gjort för fel? En bra artikel som får en att fundera och reflektera.