Folkpartiet och mänskliga rättigheter

"-Han (Robert Mugabe, Zimbabwes president) borde inte skaka hand med europeiska ledare utan galler".

Så sa den folkpartistiske riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, i ett fyndigt uttlande, till Aktuellt igår. Birgitta Ohlsson protesterar på plats mot EU toppmötet där Robert Mugage deltar. Mugabe har i sin tur anklagat Sverige för att svärta ner hans land.

Problemet med Ohlssons och Folkpartiets (med fleras) inställning är att den inte är konsekvent. På toppmötet deltar fler banditer än Mugabe. Han är inte ensam. Zenawi och Khaddafi är ytterligare några ledare som inte alltid håller dig på rätt planhalva gällande mänskliga rättigheter.

Men det är Mugabe som får allt ljus på sig och det har väckt kritik för Mugabe kan spela ut sitt koloniala kort och därigenom vinna sympatier på hemmaplan.

Extra komplicerad blir situationen av att Folkpartiet i det här fallet är konsekvent emot att Mugabe bryter mot folkrätten men samtidigt var Folkpartiet för USA:s folkrättsvidriga krig i Irak. Det kallas för dubbelmoral. Ett enkelt tips till Folkpartiet är att åtminstone försöka att vara konsekventa.

För att förtydliga lite till; Om Mugabe ska bojkottas (eller till och med arresteras) för att han är huvudansvarig för ett enpartistyre, gynnar sina egna män, censurerar media och skickar sin polis mot fackföreningsledare. Hur ska vi då egentligen förhålla oss till exempelvis regimen i Kina?

För i Kina gör man allt det här som Mugabe gör fast i ännu större och värre skala. Dit åkte den förre detta folkpartiledaren förra året. Efter besöket i Kina talade inte Leijonborg om det politiska förtrycket utan om arbetskapaciteten och acceptansen av rikedom. Men som Borås kommunalråd Morgan Hjalmarsson sa "att vara liberal, det är att vara kluven".