Utrikes: Kina har kongress och Libyen

Ledarskribenten Per Gudmundsson skriver om den kinesiska folkongressen som inleddes idag. Kongressen väntas pågå i två veckor. Det mest intressanta med folkongressen är vilken inriktning Kina väljer. Detta brukar kunna avläsas beroende på hur centralkommittén ser ut efter kongressen.

Det finns en del saker att reagera på i Gudmundssons artikel. Det här stycket fastnar jag för:

Kina expanderar där ingen annan vill vara. Ta Libyen: revolten där har tvingat Kina att evakuera över 35000 medborgare. Andra skäms för att göra affärer där.

Må så vara att Kina gör affärer i Libyen. Men västvärlden har släppt in Libyen i värmen de senaste åren och genom Kadaffis "suveränitetsfond" - med ett värde på 500 miljarder kronor har Libyen kunnat investera i Europa och USA.

Fonden startades år 2006. Fonden äger 3 procent av aktierna i det brittiska medieföretaget Pearson, som ger ut de ansedda tidningarna The Economist och Financial Times. Fonden äger 7 procent i Turin-laget Juventus, som till sin huvuddel ägs av familjen Agnelli, huvudägare av Fiat. Enligt New York Times har man inga problem med detta ägarskap som utövas av Kadaffi-sonen Al-Saadi, en gång proffsspelare i Libyen och Italien. Till detta verkar det som om Kadaffis son Saif "Bagdad-Bob" al-Islam köpt sig en titel av det ansedda London School of Economics (LSE).

Göran Persson sade en gång "tvätta er egen byk". Det var i ett annat sammanhang men passar väl in här. Jag vill för övrigt tillägga att jag inte känner mig som en stolt europé efter revolutionerna i nordafrika. Frankrike erbjöd kravallutrustning till Ben Alis regim i Tunisien, Italiens premiärminister har betett sig mindre än föredämligt och vår egen utrikesminister tycker inte att man ska välja sida hit eller dit i Libyen.

---------
Humor från förr:

Mao was once asked what he thought would have happened if Kruschev had died instead of Kennedy. ``Well,'' he replied after much deliberation, ``I doubt if Aristotle Onassis would have married Mrs. Kruschev.''