Ett kärleksbrev till GT

För nån dag sen ringde en reporter från GT och frågade mig:

- Tänker ni tvingna era partimedlemmar att äta vegetarisk mat?
Jag svarar:
- Naaa, det tror jag inte.
Sen fortsätter samtalet ungefär såhär:

- Men ni tänker tvinga barnen, varför inte då partimedlemmarna?
- Det är en skillnad, som privatperson får man bestämma över sitt eget liv, det offentliga har ett annat ansvar.
- Vad menar du med det offentliga?

Just vid den där frågan borde jag juh självklart tänkt mig för. När en reporter inte ser skillnad på privata sfären och den offentliga, gemensamma, då borde varningsklockan ringa. Det är nämligen signalen för idiotjournalistik. Vilket man borde vara vaccinerad mot. I alla fall så gör jag en utläggning av att vi inte kan gå in och styra privata människors liv utan att det krävs att det vi äger gemensamt tar ett ansvar och går före.

Varå journalusten från GT frågar, så ni tänker alltså inte tvinga partimedlemmarna att äta vegetariskt?

- Nej vi är inte ett komunistiskt eller fascistiskt parti som kan tvinga medlemmarna att göra sånt. Däremot kan vi genom det offentliga åstadkomma en förändring. Jag tror att genom att föregå med gott exempel så övertygar vi fler om att vegetarisk kost är det rätta, för miljön och klimatets skull.

Vad blev då resultatet? Jo en artikel i GT där det står "Eleverna tvingas äta vegetariskt" (en gång i veckan). Dock i artikeln säger ett par elever att de sympatiserar med förslaget om det gynnar klimatet. Det var dock inte på en framträdande plats.

Nåväl.