Överklassens klasspolitik och gemensamma tillgångar

I helgen vred vi fram klockan en timme. I Sverige driver högerregeringen tillbaka tiden flera decennier med sin politik. Det är dags att högerpartierna omvärderar och skaffar sig ett mer pragmatiskt förhållningssätt till ägande och driftsformer. Deras fundamentalistiska hållning att privat ägande alltid är bättre än gemensamt ägande och att privat drift alltid är mer effektiv än offentlig håller på att skapa och har skapat rejäla samhällsproblem. Regeringen tänker driva igenom en utförsäljning av flera framgångsrika statliga företag. Dessutom gör man det nu möjligt att sälja ut våra sjukhus, trots att Reinfeldt under valrörelsen lovade att så inte skulle ske.

Högerregeringen vill att det ska ske en försäljning av minst sex statliga bolag. TeliaSonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit står överst på försäljningslistan men den tillfälliga regeringens mål är att alla företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad skall säljas ut. Det är alltså inte fråga om vilka företag utan i vilken ordning man vill ta det. I genomsnitt skall man sälja ut företag till ett värde av 50 miljarder per år. Företagens vinster som ger utdelning till staten används ju för att medfinansiera den svenska välfärden på olika sätt. De sex företag som nu står på försäljningslistan inbringade förra året nästan 10 miljarder till staten och i år beräknas de ge minst 16 miljarder tillbaka.

Lägger man samman utförsäljningen av statliga bolag, påbjudna privatiseringar av offentlig sektor, upprivandet av stopplagen beträffande försäljningen av sjukhus samt utrealiseringen av allmännyttans bostäder - ja, då ser vi konturerna av en massiv överföring av folkets egendom i privata händer.

Trots löften i valet från Moderaterna och Fredrik Reinfeldt om att inte sälja ut sjukvården så lägger man nu lagförslag vilket möjliggör just det. Den kristdemokratiske socialministern ser inga problem med vinster inom vården. Som socialdemokrater ser vi det självklart som ett problem när man delar ut skattepengar som tagits ut för att ge folket sjukvård istället går till vinst för privata ägare. Sjukhus är en monopolverksamhet. Att någon skulle upprätta ett konkurrerande länssjukhus är, milt talat, osannolikt. Att överlämna så socialt viktiga verksamheter till privata monopol känns riskabelt. För vad händer när ägarna säger att tack, ska vi driva det här får ni betala oss dubbelt så mycket? Vad har skattebetalarna då att sätta emot? Hota med att starta eget?

Skattefinansierad verksamhet förutsätter över huvud taget att de som har att svara inför väljarna för hur skattepengarna används, alltså de politiskt förtroendevalda, kan styra fördelningen av dem, i öppna processer där alla medborgare kan säga sitt.

Statens tillgångar tillhör oss alla. Nu tänker den tillfälliga regeringen sälja ut flera framgångsrika företag enbart på grund av att de inte gillar att vi äger företag gemensamt. När vi socialdemokrater förlorade valet i höstas, förlorade vi valet till en maktpakt bestående av fyra partier. Dessa fyra partier påminner allt mer om ståndsriksdagen, fyra partier som vart och ett representerar adel, präster borgare och bönder. Sverige behöver en ny politik som driver tiden framåt och där vi utvecklar vår gemensamma välfärd istället för att avveckla den.