Det var vad jag sade, tyskarna skulle aldrig ta Verdun! Så sa den franske befälhavaren Robert Nivelle år 1916 . Men den store folkhjäten var en annan general Philippe Petáin. Det var han som hade lyckats att förhindra tyskarnas genombrott. Han kom senare i livet att gå från folkhjälte till fosterlandsförrädare under andra världskriget. Men det är en annan historia.
Från februari till december år 1916 rasade det strider omkring Verdun och resultatet var 300 000 döda och 450 000 sårade. De välmående byar som låg runtomkring Verdun är fortfarande obeboeliga platser eller helt öde.
Den 21 februari exakt 07:30 (eller 07:32) öppnade 1220 kanoner eld och bland dessa fanns den nya kanonen som populärt kallades för "Tjocka Berta". Det oerhört viktigt symboliska fortet Dounamont föll efter 5 dagar (det var dock kanske inte av någon större principiell vikt eftersom det bara fanns 57 fransmän kvar i fortet och två kanoner, dock blev fortets fall en viktig propagandistisk seger för tyska armén). Det var i det här läget man hämtade Petáin för att leda försvaret vid Verdun. Petáin hämtades från hotell gare du Nord där han tillbringade tid med sin älskarinna. Verdun fick vänta tills de var klara. Nivelle blev kallad slaktaren och Petáin folkhjälten.
Det är ganska intressant hur omdömen av personer kan växla över tid. Petáin var ena dagen folkhjälte senare landsförrädare. Dock ej helt utan orsak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar