Tycker inte maktalliansen om barn?

Erika och jag har funderat lite på hur den nya regeringen behandlar barn, barn från familjer som har det sämre ställt. Ungefär det här kom vi fram till:

Föreställ dig att ha ångest inför skolstarten då dina kompisar diskuterar vilka presenter de fått under julen, presenter som du själv enbart kan se i stjärnorna efter. Så ser verkligheten ut för mellan 150 000 till 250 000 barn i Sverige. Det finns barn som inte ens skriver önskelistor inför födelsedagar eller julaftnar för att de inte vill belasta sina föräldrars samvete. För de vet, att de listorna, deras önskemål som de skriver, aldrig kommer att bli verklighet.

Det finns barn i varje förskola och i varje klass som är relativt fattiga. De har aldrig råd att gå på bio, köpa nya kläder eller att resa någonstans. Om en karensdag skulle slå till skulle detta vara förödande för familjeekonomin. Vidare har många familjer idag svårt att betala tandläkarbesök, medicin, hemförsäkring, busskort med mera.

Barnen i de mest utsatta familjerna blir experter på att dölja den verklighet de lever i. Barn blir redan tidigt medvetna om att det är skamligt att vara fattig. Men den skam och skuld de känner borde egentligen vara samhällets skuld och skam. Det anser i alla fall vi som socialdemokrater. Vi tycker att vi människor ska ta tillvara bättre på varandra än vad vi gör idag.

När skolan direkt eller indirekt (genom klassföräldrarna) samlar in pengar, till bland annat skolresor, får det konsekvenser för dem som har det sämre ställt. För vem vill säga att ”vi har inte råd”. De föräldrar som har en ekonomi som hänger på marginalen biter ihop. För vem vill inte ge det bästa till sina barn och vem vill skylta med en dålig ekonomi? När det tas ut avgifter, dolda barnskatter, i skolan stigmatiseras de som har det sämre ställt och känslan av utanförskap växer. Skolfotografier, miniräknare och utflykter kan vara kostnader som gör att marginalen hamnar på fel sida. Exempelvis, en utflykt till ishallen kan innebära en oerhörd kostnad eftersom det ibland förutsätts att barn ska ha tillgång till både skridskor, hjälm samt övrigt. Det är inte ovanligt att barn blir sjukskrivna av sina föräldrar. Det här är ett problem som inte alltid hörs, eftersom det är inte samhällets starkaste grupper vi talar om. När man lever med en skral ekonomi och har ont i magen för att pengarna inte räcker till det nödvändigaste har man inte tid och ork i alla lägen att stå på barrikaderna. Socialdemokraterna lade i höstens budgetdebatt i Borås förslaget att vi inte ska ta ut några avgifter i skolan. Detta röstades ner av den borgerliga sexpartikonstellationen. Det var tråkigt. Lika tråkigt är det att sexpartimajoriteten under flera år har sänkt försörjningsstödet till föräldrar vars barn har sommararbetat, helt i strid med barnkonventionen.

Visst fanns det klassklyftor i Sverige redan innan den 17:e september. Men de kommer inte att minska, utan snarare tvärtom med den högerregering vi har fått. För av dessa 150 000 till 250 000 barns föräldrar är det många som är arbetslösa, förtidspensionerade eller sjukskrivna och stödet de får av samhället i form av ersättningar kommer att minska nu efter årsskiftet. De barn som har det sämst ställt kommer att bli hårdast straffade av den politiken. Det är kallt i Sverige vintern 2007.