Riket som sprängdes

Här är en närmast fantastiskt text från Hufvudsstadsbladet, HBL. Den återges här för att sprida vårt kulturarv vidare. Vem tänkte på det här igår den 21 februari. Igår var det på dagen 200 år sedan som Ryssland angrep Sverige (och Finland) vilket ledde till att riket sprängdes. Det var ett stort nationellt trauma. Hela artikeln finner du här. Läs den. Den är skriven av min favoritskribent på HBL Staffan Bruun.

En förskräcklig syn mötte den glest bemannade gränsposteringen vid Abborfors på morgonen den 21 februari. I skydd av nattmörkret marscherade tusentals ryska soldater över gränsbron och avancerade västerut mot Pyttis. Lovisa och Mörskom. Kriget hade börjat.
Mycket tyder på att den 21 februari 1808 kommer att bli en dag att minnas. Trots höga snödrivor och en vinterköld på under 20 grader som borde få vem som helst att avstå från alla tankar på krig slog den fega fienden till tidigt på morgonen.

Feg? Jo, för att kejsaren Alexander I högtidligt lovat (och ljugit) att Ryssland inte rustar för krig mot Sverige utan mot England, för att Ryssland inte avgett någon krigsförklaring och för att ryssarna nu utnyttjar de gevär som de i somras köpte av svenska kungen mot falska löften att de aldrig skulle riktas mot Sverige.
Den lömska ryska planen gick ut på att överrumpla Sverige och i skydd av vintern marschera norrut och västerut innan försvaret hunnit mobiliseras och förstärkningar skeppas över Ålands hav. Men så enkelt kommer inte fälttåget att förverkligas.

Lyckligtvis för vårt svenska fädernesland har landsförrädaren Göran Magnus Sprengtporten gått omkring i S:t Petersburg och skrutit vitt och brett om de kommande krigsoperationerna så att också ambassadör Curt von Stedingk fick höra talas om dem.
Redan den 23 januari kunde därför Stedingk varna svenska kungen och befälhavaren Carl Nathanael af Klercker i Finland om det kommande kriget.
Även om budet nådde Stockholm först den 5 februari så hade af Klercker på eget bevåg den första februari gett order om att soldater ska kallas från sina torp, armén ställas upp och underhållet organiseras.
Mycket var ogjort morgonen den 21 februari när ryssarna gick över gränsen, men helt oförberedd stod inte armén.

Samlas i Forsby
Ögonvittnen berättar att krigets första skott avlossades av gränsposteringen i Abborfors då ryssarna gick ut på bron över Kymmene älv. Två ryska soldater stupade och två sårades innan svenskarna drog sig tillbaka undan övermakten.
Också i Tessjö och Elimä har skottlossning förekommit även om svenskarna än så länge drar sig tillbaka och undviker strid.
I första skedet skulle de retirerande trupperna samlas i Forsby där man planerade en motoffensiv. Dit anlände försvararna från Lovisa efter att ha gett upp staden utan strid. Också från Mörskom och Artsjö marscherade soldater mot Forsby efter att tappert ha gjort motstånd, men till slut beslutat retirera undan en överlägsen fiende.
Armén som ska försvara Sveriges östra rikshalva består nu av 6700 man i fält och lika många på Sveaborg. Den attackerande ryska armén räknar 18000 man.
Den första motoffensiven i Forsby såg i ett skede ut att bli framgångsrik, ryssarna kastades tillbaka. Men då ryska förstärkningar gick över Pernåviken och anslöt sig till huvudarmén gav af Klercker order om reträtt till Orimattila.
Ryssarna avancerade på några dagar 15-20 kilometer utan att möta nämnvärt motstånd.

Tavastehus överges
Efter fem dagar av reträtt vände krigslyckan 26-27 februari. Försvarsarmén lyckades i Orimattila i sin motoffensiv kasta tillbaka ryssarna.
Carl Johan Adlercreutz försäkrade att han med hjälp av artilleriet skulle kunna hålla ryssen tillbaka. Trots att allting såg ljust ut gav staben order om att de svenska trupperna skulle retirera till Tavastehus för att där genomföra en större motattack.
Den första veckans facit var 20 stupade på bägge sidor och drygt hundra sårade och tillfångatagna. Ryska överbefälhavaren Fredrik Vilhelm von Buxhoevden gav nu order om att den planerade marschen mot Sibbo och Helsingfors avbryts. Efter att ha intagit Borgå vände ryssarna norrut för ett första större slag i Tavastehus.
Kriget tog en ny vändning den första mars när överbefälhavararen Mauritz Klingspor anlände till Tavastehus från Stockholm. Han hade gjort den långa resan runt Bottniska viken med häst och släde.
Klingspor var inställd på offensiv på morgonen den 5 mars då bud kom att Savolax brigad övergett S:t Michel och retirerade norrut. I det skedet fruktade överbefälhavaren att de ryska trupperna skulle avskära Finland och isolera huvudarmén.
Klingspors order på eftermiddagen den 5 mars gick därför ut på att överge Tavastehus, förstöra kanoner, bränna förråd och retirera norrut mot Österbotten för att där invänta förstärkningar.
- Det här är alldeles förfärligt säger en dragon från Liljendal som utanför Tavastehus slott gör sig beredd att spänna för hästen och marschera norrut.
- Hemma i torpet lämnade jag fru och fem barn. Vem försvarar dem när den grymme ryssen angriper? Jag och mina kamrater vill slåss och försvara våra hem. Inte fegt fly utan fäkta!
Men mannen klagar förgäves. Nu inleds den tröstlösa reträtten genom snö och bitande köld. Armén hinner ända till Uleåborg innan motoffensiven inleds i slutet av april.