Är det sant att Leijonborg är emot valfrihet?

Lars Leijonborg tar nu ett litet steg emot den ibland alltför liberala valfriheten. Leijonborg yppar nu att det kanske går att välja mellan lite för många lokala kurser på gymnasiet. Bland annat finns det kurser i vinprovning, manikyr osv...

Däremot är det inte klockrent tänkt då de tar bort regeln att de som är 25 år och har jobbat i fyra år. Livserfarenhet kan vara bra och mätas med gymnasiebetyg. Men å andra sidan är det här ett förslag helt i linje med högerns andra om att skilja på folk och folk.

Samtidigt stoppar regeringen utbyggnaden av högskolan, skär ned kraftigt på den kommunala vuxenutbildningen och ändrar gymnasieskolan till en sorteringsskola där barn sorteras i olika fack från tidig ålder och får därmed sina framtida valmöjligheter kraftigt begränsade. Det är en elitistisk syn på utbildning som väcker tankarna tillbaka till en svunnen tid.

Är det sant att bara marknaden ska råda?

Sanningen är den att Lars Leijonborg har på den senaste tiden lidit av dåliga opinionssiffror för sig och sitt parti (7,5% i valet och 5,3% i helgens Sifomätning för fp). Därför har Leijonborg kommit på idén att skriva en debattartikel i DN om att vi ska införa en statlig fond ska stödja kvalitetsproduktion i såväl nuvarande public service som i privata kanaler. Dessutom är presstödet i fara. Debattartikeln som antagligen ger honom lite mer medieljus, vilket sägs vara bra för hans hy, har en del politiska konsekvenser också.

Idag har vi en mediemarknad där 85 % av tidningarna är borgerliga, får Leijonborg och Folkpartiet som de vill kan det bli drygt 90 % av tidningarna som blir borgerliga. Effekten av deras mediepolitik med nedlagt presstöd innebär en pressdöd för flera tidningar. Bland S-tidningarna skulle bara Aftonbladet och ett fåtal morgontidningar leva kvar.
Genom FP:s förslag att införa en fond som inrättas likt ett bolag, ska kommersiella företag, söka pengar ur denna och göra samhälls- kultur och dokumentärprogram. Det kan vara en fin tanke. Men kommersiella tevekanaler har ett syfte, att tjäna pengar. Det innebär att mångfalden i dagens public service kommer på sikt ersättas av enfalden i dagens reklamkanaler. Kommersiella kanaler visar inte kulturprogram på bästa sändningstid. Dessa får stå tillbaka för underhållningsprogram.

Det är viktigt med ett socialt ansvar där inte bara de kommersiella krafterna får höras. Även om inte vissa program har överväldigande många tittare är det viktigt att visa dem eftersom de kan ha andra värden såsom, demokratiska, sociala, kulturella eller folkbildande.
Redan idag är det ett problem med att det finns så få oppositionstidningar, det är inte bra ur en demokratisk synpunkt. Det skulle bli ännu sämre om Folkpartiet driver genom sina krav.