Nya överklassreformer

Överklassregeringen är snabb på att försämra för dem som har det sämst ställt och att skattebefria de redan förmögna. På högerregeringens eget klotterplank, Dagens Nyheter, presenterade de fyras gäng (Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund och Olofsson) att nu ska förmögenhetsskatten tas bort för 225 000 svenskar samtidigt som 187 000 svenskar får ännu sämre a-kassa. De arbetslösa ska genom de nya reglerna tvingas att ta jobb långt ifrån hemorten. Det är inte bara de arbetslösa som ska betala skattesänkningarna för de rika utan 1,7 miljarder ska även sparas på förtidspensionärerna.

Slopandet av förmögenhetsskatten kommer att kosta ungefär 4,8 miljarder kr för statskassan, vilket inte är felräkningspengar i statsbudgeten. 4,8 miljarder kr motsvarar årslönen för ungefär 14 000 poliser, lärare eller sjuksköterskor.

Det är nog många ute i Täby, Danderyd och Lidingö som är glada idag, deras fastighetsskatt har redan sänkts och nu används statens överskott i ekonomin till ytterligare en present till de rika i samhället. Fördelningspolitiskt är det här helt fel, de redan alltför stora klyftorna i samhället tillåts öka ännu mer. Lika glada är nog inte de arbetslösa på Sjöbo, Hässleholmen och Trandared i Borås.

Svenskt Näringsliv är nöjda med den senaste reformen för de rikaste samtidigt som de med all kraft har försökt stoppa att främst lågavlönade kvinnor inom Handels ska få mer betalt. Men det som är riktigt smaklöst är att överklassregeringen motiverar skattesänkningen med att man vill bryta utanförskapet. Förmögenheterna har växt snabbt och stadigt och skatten på 1,5 procent har inte försämrat deras överlevnadsmöjligheter. Seglatsen genom livet ska nu bli ännu mer bekymmersfri, med ännu mer pengar på banken och med skattebidrag till städning och matlagning. Ericsons VD Carl-Henrik Svanberg tjänar en miljon kronor netto i månaden på att förmögenhetsskatten slopas. Hur bryter man utanförskapet genom att öka klyftorna mellan ekonomiskt utsatta och välbeställda?

Det finns alltid skäl att se över skattesystemet och verka för att det ska vara riktigt, rätt och rättfärdigt. De brister som förmögenhetsskatten medförts borde ha förändrats tidigare. Men det är fel att konsekvent föra en politik som ökar klyftorna. Egoismen går före att vi bryr oss om varandra. Detta systemskifte har regeringen inte fått folkets mandat att föra.